Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Morbi eu nulla vehicula, sagittis tortor id, fermentum nunc. Donec gravida mi a condimentum rutrum. Praesent aliquet pellentesque nisi.
rsprunget till själva Trebbiano-namnet är oklart. Plinius skriver om “vini tribulanum” i det som nu är Kampanien i södra Italien, även om viner med samma namn på hans tid också var kända i Toscana och Umbrien. Andra pekar på floden Trebbia i Emilia-Romagna (där en av Trebbianos fortfarande odlas) eller olika byar runt om i Italien med liknande klingande namn.
Som namnet antyder odlas denna sort främst i Abruzzo-regionen på östra sidan av centrala Italien som den vita motsvarigheten till Montepulciano-druvan. Det korrekta namnet för denna sort blandas vanligtvis ihop med det för motsvarande appellation, Trebbiano d’Abruzzo.
Den anses vara en distinkt sort från Trebbiano Toscano (Ugni Blanc) och de andra “Trebbianos”. Trebbiano Abruzzese och Trebbiano Spoletino (se nedan) är de enda två sorterna i gruppen som tros ha några familjeband.
Men Trebbiano Toscano odlas också i Abruzzo och, bara för att göra saker lite mer grumliga, tros många Trebbiano d’Abbruzzo-viner vara gjorda med Bombino Bianco-sorten. Detta återspeglas i DOC-reglerna som kräver minst 85 procent av någon av trion, ensam eller i kombination.
Det pågår en debatt om huruvida Trebbiano Abruzzese och Bombino är identiska. De har funnits separat i det officiella nationella druvregistret sedan 1994, men det har ännu inte gjorts någon avgörande DNA-studie i ämnet. Trebbiano Abruzzese har också förväxlats i vissa vingårdar med Passerina, som är en distinkt sort.
Även den sanna Abruzzese har flera former även om vinstockarna vanligtvis har stora, femflikiga blad. Dessa ger skugga åt frukten, användbara för att behålla surheten som kan falla av mycket snabbt i övermogna druvor.
Sorten får sällan de guld- eller rödaktiga färgerna som förknippas med andra Trebbianos. De två huvudvarianterna varierar i hudtjocklek och deras tendens att växa i dubbla eller tredubbla kluster.
Lättare Trebbiano-viner tenderar att vara flexibla matpartners i den meningen att de inte tvingar sig själva på en maträtt. De kan fungera bra med sallader och lättare grönsaks- och skaldjursrätter, samt fet fisk som sardiner. Rikare versioner kan samarbeta med mer robusta rätter med fågel och fläsk.