Aglianico kallas ofta för söderns Barolo — och det är ingen överdrift. Druvan mognar sent, bär på hög syra och kraftiga tanniner och ger viner som kräver tid men belönar tålamodet med ett djup få italienska sorter kommer i närheten av. Hemma hör den i Kampaniens och Basilicatas vulkaniska jordar, där askan från Vesuvius och Monte Vulture ger vinerna sin karakteristiska rökighet.
Historia
Aglianico är en av Italiens äldsta odlade druvor. Den odlades redan under antiken i Kampanien, och många menar att den ingick i det romerska kultvinet Falernum. Namnet troddes länge komma av ellenico — grekisk — men språkforskare lutar idag mot ett ursprung i spanskans llano (slätt), från den aragonska tiden på 1400-talet. Oavsett etymologi är druvan djupt förankrad i söderns vinhistoria.
Under 1900-talet levde Aglianico länge i skuggan av norditalienska viner, men Taurasi i Irpinia blev 1993 södra Italiens första röda DOCG och satte druvan på kartan igen. Idag räknas den som en av Italiens tre stora röda tillsammans med Nebbiolo och Sangiovese.
Var den odlas
- Kampanien — Irpinia och Taurasi DOCG, på 400–700 meters höjd i bergen öster om Neapel
- Basilicata — Aglianico del Vulture DOC/DOCG på sluttningarna av den slocknade vulkanen Monte Vulture
- Molise och Puglia — mindre planteringar, ofta i enklare stil
Vulkanisk jord, höjd och stora dygnsvariationer är den gemensamma nämnaren. Skörden sker sent — inte sällan i slutet av oktober eller in i november, bland de sista i hela Italien.
Smakprofil
- Frukt: mörka körsbär, plommon, björnbär och torkade röda bär
- Kryddor: lakrits, tobak, kaffe, kakao och svartpeppar
- Mineral: rök, aska och järn från de vulkaniska jordarna
- Struktur: hög syra och strama, finkorniga tanniner
Färgen är djup granatröd, ofta med en tegelröd kant efter några år. Med lagring kommer läder, torkade blommor, balsamico och undervegetation.
Odling och vinifiering
Den sena mognaden är druvans signum och dess största utmaning — ett tidigt höstregn kan äventyra hela skörden. Tjocka skal ger mycket färg och tannin, vilket kräver varsam extraktion för att vinet inte ska bli hårt.
Traditionellt lagras vinet länge i stora ekfat; moderna producenter använder ofta barrique för att runda tanninerna. Taurasi kräver minst tre års lagring, varav ett i fat, innan försäljning. Unga Aglianico kan upplevas kärv och behöver mat eller några år i källaren.
Mat som passar
- Kött
- Grillat lamm, vildsvin, oxkind, entrecôte och långkokta grytor med rosmarin.
- Pasta och svamp
- Ragù på lamm eller vildsvin, lasagne, risotto med porcini och tryffelrätter.
- Ost
- Lagrad pecorino, caciocavallo och provolone piccante.
Undvik lätta fiskrätter och sötma — tanninerna blir då snabbt hårda och beska.
Aglianico vs Nebbiolo och Montepulciano
Nebbiolo är ljusare i färgen men lika stram, med ros, tjära och körsbär. Aglianico är mörkare och mer rökig med tydligare svart frukt. Montepulciano från Abruzzo är den mjukaste av de tre — rundare tanniner, lägre syra och omedelbart tillgänglig.
Servering
- Servera vid 17–18 °C i ett stort rödvinsglas
- Karafferas gärna 1–2 timmar, särskilt unga viner
- Enklare viner dricks inom 3–5 år
- Taurasi och Vulture Superiore utvecklas i 15–25 år
Vanliga frågor
- Vad är Aglianico för druva?
- En blå druvsort från södra Italien — Kampanien och Basilicata — som ger mörka, strama viner med hög syra, kraftiga tanniner och lång lagringspotential.
- Varför kallas den söderns Barolo?
- För att den, likt Nebbiolo, mognar mycket sent och ger viner med hög syra, kraftiga tanniner och decennier av utvecklingspotential.
- Hur smakar vin på Aglianico?
- Mörka körsbär, plommon och björnbär med lakrits, tobak, kaffe och en rökig vulkanisk mineralitet — stramt och långt i avslutet.
- Vilken mat passar?
- Grillat och långkokt kött, lamm, vildsvin, ragù, svamp och lagrade hårdostar.
- Hur länge kan den lagras?
- Enklare viner 3–5 år, toppviner 15–25 år — de senare mår bra av minst fem år på flaska.