Greco är Kampaniens stramaste vita druva — mer struktur än charm, mer mineral än frukt. I byn Tufo i Irpinia, där jordarna innehåller svavel och vulkanisk tuffsten, ger den viner med en nästan rökig salthet och en syra som håller dem spänstiga i flera år.
Historia
Namnet berättar historien: Greco pekar mot ett grekiskt ursprung. Grekiska kolonister tog med sig vinrankor till södra Italien — Magna Graecia — för över 2 500 år sedan, och druvan förknippas med det antika Aminea Gemina som odlades runt Vesuvius. Flera obesläktade italienska sorter bär idag namnet Greco, men det är Greco di Tufo som gjort namnet berömt.
Vinodlingen i Tufo fick sin moderna form på 1800-talet, delvis tack vare svavelbrytningen i området som lockade dit arbetskraft och kapital. Greco di Tufo blev DOCG 2003 och räknas idag som ett av södra Italiens främsta vita viner.
Var den odlas
- Kampanien — Tufo och grannbyarna i Irpinia, på 400–600 meters höjd i svavel- och tuffrik lerjord
- Kalabrien — Greco Bianco används i det söta dessertvinet Greco di Bianco
- Puglia och Basilicata — mindre planteringar, ofta i blandningar
Smakprofil
- Frukt: citrus, grönt päron, persika och gula äpplen
- Nötter: bittermandel — druvans mest typiska drag i avslutet
- Blommigt: vita blommor och ett stråk av kamomill
- Mineral: rök, flinta, svavel och salt
Vinet är torrt med hög syra, medelfyllig till fyllig kropp och en tydlig fenolisk struktur som nästan kan upplevas som lätt strävhet. Färgen är halmgul, och alkoholen ligger på 12,5–13,5 %.
Odling och vinifiering
Greco är en krävande sort: kompakta klasar gör den känslig för mögel, och den mognar sent — ofta först i oktober. Höjden i Irpinia och de svala nätterna är därför avgörande för både hälsa och arom.
De flesta viner jäses svalt i rostfritt stål och lagras på jästfällning i några månader för att runda strukturen. Vissa producenter använder stora ekfat eller amforor i ambitiösa cuvéer. Greco har ovanligt god lagringspotential för ett vitt vin från södra Italien och utvecklar honung, nötter och petroleumliknande toner efter fem år eller mer.
Mat som passar
- Fisk och skaldjur
- Grillad fisk, musslor, bläckfisk, spaghetti alle vongole och friterad småfisk.
- Grönt och pasta
- Friterade grönsaker, kronärtskocka, pasta med citron eller pistagepesto.
- Kött och ost
- Kyckling med citron, kalv, mozzarella di bufala och unga getostar.
Greco vs Fiano och Falanghina
Fiano är rundare och nötigare med honung och päron. Falanghina är friskare och blommigare med gul stenfrukt. Greco är den stramaste av de tre — högre syra, mer mineral och en bitter mandelton som gör den till en utmärkt matdruva men mindre omedelbart smickrande i glaset.
Servering
- Servera vid 10–12 °C
- Ett medelstort till stort vitvinsglas
- Ge unga viner 15–20 minuter i glaset — de öppnar sig långsamt
- Drick inom 2–4 år, toppviner 5–8 år
Vanliga frågor
- Vad är Greco för druva?
- En vit druvsort från Kampanien, mest känd genom Greco di Tufo DOCG. Ger strama viner med citrus, bittermandel och tydlig mineralitet.
- Varför heter druvan Greco?
- Namnet syftar på ett antaget grekiskt ursprung — rankorna kom med grekiska kolonister till Magna Graecia för över 2 500 år sedan.
- Hur smakar vin på Greco?
- Torrt och strukturerat med hög syra, citrus, päron, vita blommor, rökig mineralitet och en bitter mandelton i avslutet.
- Vilken mat passar?
- Skaldjur, grillad fisk, vongole, friterade grönsaker, kyckling med citron och mozzarella di bufala.
- Vad är Greco di Tufo?
- En DOCG i Irpinia uppkallad efter byn Tufo, där svavel- och tuffrika jordar ger vinerna deras rökiga mineralitet.